Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 mars 1852, sida 1

mor. Dessutom hade himlen skänkt honom ett barn, som genom ömma band var förenadt med honom, och hvilket han redan älskade som en fader. Grefven var icke den man, som lemnade någonting utsördt till hålften, i synnerhet om godhet och ådelmod dervid spelade en roll. Han hade skånkt Anna Canteels och hennes man en betydlig liftidsension och derigenom sörsäkrat sig om deras tystlätenhet; denna pension skulle fördubblas om tio år, såvida hemligheten om Claras verkliga börd dittills af dem blifvit strångt bevarad. För öfrigt år det lått begripligt, att det stackars fattiga folket gerna gjorde grefven till viljes, så mycket mer som det handlade om utförandet af en god gerning. I enlighet med öfverenskommelsen förklarade de således inför magistraten i staden Antwerpen, att Clara var Don Alonzo dAlmatas barn, och i grefvens närvaro uppsattes en urkund, i hvilken den saderoch moderlösa flickan erhöll namnet Brigita Clara Juana Condessa delmata. Allt detta var likväl icke nog. Får att såtI ta återfinnandet utom allt tvifvel och sörekomma alla elaka utläggningar, hade grefven dragit försorg om, att historien med alla dess biomständigheter utspriddes öfverallt i I staden. — Och hade icke de hundratals mun