Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 mars 1852, sida 1

nar, som från slickhuset utspridde denna nyhet varit tilträckliga att göra den till allmånt samtalsåmne, så skulle endast de af grefven anvånda medlen varit tillråckliga för uppnåendet af detta mål. Det var således icke underligt att man i hela staden icke talade om annat ån Clarabildens besynnerliga åde, och att hundradetals, och deribland personer af högsta stånd, gjorde besök i slickhuset, i hopp att få se barnet. De gingo dock alla förgåfves, ty flickan hade redan på magistratens order blifvit dfverlemnad åt sin förmenta farbroder, grefve dAlmata. För att förekomma svar på obehöriga och nyfikna frågor, vidtog man dessutom den försigtigheten, att aldrig lemna Clara ensam — Redan i tre dagar hade det varit en högtid i flickhuset. På grund al denna sållsamma håndelse sägo söreständarae igenom singren med mycket och tillåto föreständerskan att ej för mycket skynda på arbetet. Hvarje barn hade fått åtnjuta en vålgerning af grefven eller erhållit en present af Clara såsom minne. Allas sparbössor hade blifvit försedda med betydliga gåfvor, och förestånderskans och