Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 mars 1852, sida 2

18424JCT1 t 2. 19. EV: AII-9.791. 9.658. Uti Grums hårad endast 2:ne bruk, båda med sårdeles fördelaktigt läge och eget tackjern. I bruk tillverka Lancashite-jern skåZ. 2579. 5,488. I d:o d:o tysksmidt rangjern 1228. 2,941. Ske. 1.001. 8.429. Summan af vägfördt stångjera från bruk uti det östra, norra och södra Wermland år sk2Z. 67,862. 82,452. Uti vestra Wermland år ett minäre gynnsamt förhållande, ehuru äfven hår enskilta bruk flnnas med en högt uppdrifven tillverkning. Uti Gillbergs hårad finnas 6 bruk, hvaraf I tillverkar Lancashire-jarn sktö. 707. 818. 1 d:o tysksmidt rangjern 2,362. 2, 635. 4 di:o vanligt tyskjern 6,654. 2.340. skVL. 9, 723. Uti Fryksdals härad åro 16 bruk privilegierade, hvaraf 14 drifvas. Deraf: I bruk tillverkar Lancashire-jern skfZ. 984. 1,222. I d:o tysksmidt rangjern 2113. 2,602. 12 d:o vanligt tyskjern 12,204. 10,463. I skeg. 15,301. 14,287. Uti Jösse hårad åro 13 bruk privilegierade, hvaraf 11 drifvas. I bruk tillverkar Lancashire jern skfZ. 930. 3,466. d:o d:o Lancashireoch vanligt tyskjern 3,668. 4,444. 9 bruk vanligt tyskjern v 5.661. 2,364. ) skf6b. 10,259. 10.275. Uti Nordmarks härad, hvartill vi åfven råknat Gustafsforss bruk i Elfsborgs lån 9 bruk privilegierade, hvaraf 8 drifvas 1 2 bruk tillverka Lancashire-jern skCL. 1,035. 6,645. 6 d4:o d:o vanligt tyskjern 1.803. 150. skkö. 2,838. 6,195. Uti vestra Wermland inalles sksb. 38,123. 36 551. och uti hela Wermland 105,986. 119,004. Icke mindre än sex bruk, som under åren 1839—41 vågfört stångjern på Götheborgs våg, hafva dermed fullkomligt upphört. Tvänne af dessa hafva likväl bitsindt jernmanufaktur och deraf ett icke obetydligt mera än hvad som för tio år sedan var förhållandet, med anledning hvaraf vi hört den förmodan yttras att minskningen af stångjern i allmänhet motsvarats af en ökning af manufakturen, men detta är endast i ringa eller knappast någon grad fallet. Tiliökningen at härstädes från Wermland vågförd jernmanufactur har på det hela endast varit från skäkb. 10,014 i medeltal under åren 1839—41 till sk(b. 18,165 under åren 1849 — 51 och till denna tillökning är det åter några få af de störra bruken, som mest bidragit. 5,193. Jemte det vi anfört resultaterna af dessa statistiska sakta, hafva vi i början af denna artikel yttrat, att de förbättringar som skett och de förändrade smidesmethoder, som blifvit införde, gjort bruksågaren mera och icke mindre beroende af utlåndska konjunktersförhållanden ån förut. Så måste vål åfven förhållandet anses vara då man besinnar att för det i Wermland tillverkade rangeller ståljernet egentligen ej finnes mer ån tvånne afsåttningsorter, nemligen Boston i de Förenta Staterna och Sheflield i England, så att så ofta som på något af dessa båda stållen en penningkris, eller sallissementer eller dåliga konjunkturer för dervarande industrigrenar inI träffa, afsättningen af svenskt ståljern genast blir trög och lager deraf hopa sig. Det till stäljern utsmidda jernet kan gdå med anledning af dess enformiga dimensioner icke säljas såsom assorteradt jern, utan måste om svårare konjunkturer intråffa antingen förblifva osåldt eller ock såljas till underpris, såsom hår inträssade år 1849, då tysksmidt stäljern, för hvilket 2 a 3 förut med lålthet ett ösverpris erhållits, såldes till 1 rdr bko lägre pris än för vanligt tyskjern af assorterade dimen ioner betaltes. Äfven om det skulle vara möjligt för flere bruksågare i Wermland att smida ståljern och derföre finna en afsåttning, samt på detta sått trots det höga tackjernspriset kunna fortsåtta och utvidga sin rörelse — hvilken möjlighet åtminstone får det nårvarande helt och hållet år beroende af konsumtionens tillvext i England och Norra Amerika — så år det ur en statsekonomisk synpunkt tvifvelaktigt, om det för provinsen skulle vara nyttigt att komma i ett ånnu starkare beroende af oe ofvannämnde orternes handelsförhållanden ån som redan skett, och i hvarje fall måste det, så långe skogstillgången år tillråcklig och kolen i Wermland troligen kunna erhållas för ett billigare pris ån någon annorstådes i medlersta och södra Sverige vara ett verkligen nationelt intresse att icke den nya industri, som i denna provins uppblomstrat, af brist på erforderligt råmaterial för båda medför den inom provinsen urgamla stångjernstillverkningens försall. Den astagande arbetsförtjenst, som, till följd deraf att så många bruksågare minskat sina tillverkningar, på många orter intråffat, år redan tryckande och måste med en alltjemnt stigande befolkning för hvarje år blifva det mera.