utan en brist i tackjernstillgången förefunnits, som med tackjern srån andra orter måst fyllas, och öfverklagas att införseln af dåligt tackjern från Nya Kopparberget förminskat Wermlandsjernets kredit. Uti sist asgi ne femårsberåttelse för åren 1843—47 beråttas att de tvenne masugnar, som uti vestra Wermland blifvit anlagde, af brist på malm åter måst nedlåggas, men uli bergslagen hade tacklernstillverkningen, oaktadt malmsangsten under större delen af denna tidrymd varit densamma, likvål betydligt tilltagit, så att medeltalet deraf för dessa fem år med 13, 000 ske. ölversteg medeltalet för de föregående fem åren och de uti denna handtering vidtagne teckniska förbättringar och dess idkares bemödanden att tillegna sig och begagna alla kånda medel att minska tillverkningskostna I den blifva särskildt lofordade. Deremot hade yänejernstillverkningen minskats med 9000 skl. från de föregående fem årens medeltal och att minskningen icke varit ännu större tillskrifves åter införda förbättringar i handteringen. Uti bergskollegii beråttelse för år 1839 såges det; att om man jemför beloppet af den malm, som då blifvit bruten inom Wermlands lån, eller för det året, 102,726 skel med den, som uppfordrades på 1770 och 1780-talen, då malmvinsten inom Filipstads bergslager var som störst, eller i medeltal den tiden omkring 137,000 skeZ., så år skillnaden vid pass 34,300 sk?, som väl detta år kunnat ersättas genom plockoch vask-malmen, men att dervid bör ihågkommas att tillgångarne af sådan malm sedan de åldre grufvevarpen blifvit genomsofrade måste allt mera och mera förminskas, så att de bemådanden som blifvit gjorde för en rått ordnad grufvehushållning måste anses högeligen af behofvet påkallade, såvida som malmbrist för framtiden hår skall kunna i möjligaste måtto sörekommas. Och uti samma kollegii beråttelse för år 1841 uppråknas de olika grufvefålt, som inom Filipstads bergslager finnas vara liggande efter tvenne större dalgångar och lemna de malmtillgångar, som utgöra grunden för tackjernsblåsningen. Kollegium illägger. -Då grusvebrytningen på alla dessa nu nämnda sålt, hvilka, om de betraktas hvart och ett för sig, i allmånhet icke upptaga någon större rymd, en lång följd af år fortgått; så hafva å ena sidan genom de så kallade Odalgrufvornas djup betydlige uppfordringskostnader tillkommit och å den andra kunna vid aftagande fyndighet uti de åldre grufvorne, utsigterne för nya malmtillgångars upptåckande icke visa sig lika gynnande, som der malmlagren äro på större område utsträckte.Emellertid hade äfven detta år genom omsorgsfull grufvedrift och tillgodogörande af den uti varphoparne befintliga malmen, behofven för tackjernsbläsningen inom orten kunnat fyllas. Af bergskollesii senast asgisna beråttelser eller de för åren 1849 1850 finner man, att malmfångsten nu icke obetydligt stigit, så att den under sistnåmnde år troligen var större ån någonsin förut, men man finner också att den för tackjernsbehofvets fyllande erforderliga proportion af plockmalm ånnu mera tilltagit, så att då sådan malm i medeltal åren 1839— 41 utgjorde mindre ån hålften af beloppet bruten, den under åren 1849 —50 öfverstigit två tredjedelar deraf och således oaktadt de sörbåttriagar i 8rusvedristen som skett, nu år ån mera oumbärlig ån förut. Förhållandet emellan tackjernstillverkningen och stångjernsproduktionen inom Wermlands och det deraf beroende Elfsborgs lån var år 1859 som följer: Uppgifven tackjernstillverkning inom Wermlands lån sk(l. 110,660 inom Elfsborgs lån 3,177 skzZZ. 113,837 Uppgifven stångjernsoch jernmanufakturstillverkning inom 414. 4 1 t Ad geana