Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 mars 1852, sida 2

skall jag dock här uppträda som medlarinna. Jag vill icke att min matmoder skall blygas för sina egna ord. Mitt beslut år fattadt; hvad jag denna morgon losvade, det skall jag också utföra. Var emellertid lugn och hoppas. Hon lemnade icke grefvinnan tid till någon invåndning, utan lemnade hastigt rummet, stångde dörren och tog ur nyckeln. Då duenen genom sin matmoders exempel engång blifvit uppmuntrad till mod mot hvarje fara, darrade hon icke mer. Utom det att hon af naturen var en modig qvinna, hade tvertom vigten af hennes företag, gifvit henne själsstyrka; hon begaf sig oförtösvadt genom korridoren och stod plötsligt inne i grefve dAlmatas rum, Den olyckliga mannen satt, med hufvudet i handen, vid ett bord och stirrade på golfvet. De båda pistolerna lågo ånnu spånda bredvid honom. Då han blef duenan varse, skakade en darring alla hans lemmar; och ett bittert hånleende vanstållde hans drag. — Elåndiga orm, lesver du ån! ropade han; bringar du mig ditt blod till offer? . jag begår det icke. Skarpråttaren och bålet skola straffa ditt skåndliga förråderi.