fgER — — stirrade hon på barnet och afvaktade verkningarna af detta utrop. Flickan gnuggade sig i ögonen lik någon som just vaknar, såg ängsligt omkring sig och ropade: — Ack, min Gud, hvar år jag då? det år ju natt! — Och kastande sig sig i grefvinnans armar, suckade hon: — Jag år så rådd...hår år så ödsligt och kalltl.. Sedan gresvinnan lemnat barnet tid att lugna sig och se sig omkring, sade hon: — Clara, min ålskling, du kånner vål igen mig, eller huru? — Ack ja, fru grefvinna, svarade hon, och nu år jag icke rådd mera... når jag år hos er. Men hvad gör vi hår, så aldeles ensamma på natten? , — Sått dig Clara, och hör på mig, utan att bryta mig; jag har någonting att saga dig, som du icke skall kunna glömma i hela ditt lif. — Ack, min Gud! ni darrar min fru; nu blir jag rådd igen! — Var tyst och lugn, Clara; hår kan intet ondt hända oss. För Guds skull, hör uppmårksamt på mig!... Hvar och en tror att du år ett fattigt faderoch moderlöst barn,