Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1852, sida 2

som omgaf henne. och det ogenomträngliga mörkret i andra ändan af förstugan, dit ingen stråle af det svaga lampskenet trängde sig, icke gjorde det minsta intryck på henne; våntan på det högtidliga ögonblicket uppfyllde henne med en glådje, som helt och hållet beherrskade henne. Hon stod nu vid foten af trappan och blickade uppåt. Clara viades sig på tröskeln till sitt rum och log med ett himmelskt uttryck mot grefvinnan. Flickan var helt och hållet klådd i hvitt linne; hennes ej särdeles långa hår söll i naturliga lockar ned på hennes axlar; en frisk rosenfårg lifvade hennes kinder; de stora dgonen, som aldeles öppna glänste under den spegelklara pannan, tycktes mera himmelsblå ån vanligt. Och långt ifrån att, i denna hemlighetsfulla midnattsstund och under dessa egendomliga förhållanden, hafva ett spökes skepnad, liknade Clara tvårtom en lekande ängel, sådan som den moderliga fantasien drömmer sig den vid sitt barns vagga. (Fortsättn.) H. EEEEE..eB6t FNwd 3