Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1852, sida 2

för obildad; och emedan grefvinnan ville uppbjuda allt får att så mycket som måjligt höja Clara öfver hennes stånd som barnhusslicka, så var det naturligt, att hennes första omsorg vid barnets bildande stråckte sig till detta bildningsmedel. Clara, hvars natur var så mottaglig för kårlek, fåstade sig med gränslös tillgifvenhet vid sin beskyddarinna, och hennes ljufva ord och oskyldiga smekningar, tillräckligt hånförande att vinna ett aldeles fråmmande hjerta, hade gjort ett sådant intryck på grefvinnan, att denna glömde hela verlden, för att endast tånka på sitt englalika barn. Det var icrs särdeles angenåmt för grefve dåÅlmata, att hans maka tillbragte hela dagar utom hus, under den osannolika förevåndningen att i föreständerskan för slickhuset hafva återfunnit en gammal skolkamrat, af hvars sållskap hon Vore interesserad. Misstanken hade så mycket våldsammare vaknat i hans bröst, som han ånyo såg sig nåstan glömd och negligerad af grefvinnan; men han hade beslutat att hålla sitt löfte, och, hurn mycket hennes beteende ån bedröfvade eller plågade honom, så låt han dock ej gifva akt på henne, och Yttrade ingen önskan att få veta mera ån grefvinnan sjelf yppade för honom. Inom hans bröst rufvade dock både harm och