Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1852, sida 1

Clara-bilden, af llenrik Con science. Ötvers. af 6.—n. IV. (Forts. fr. N:o 61.) Om dagen vågar man emellertid icke tala derom, ty hon vet då icke det ringaste, hvad hon gjort under sina nattvandringar; ja, hon skulle icke engång veta att hon lemnar sin sång, om man icke stundom våckte henne genom att ropa hennes namn. — Ty når man det går, så vaknar hon på ögonblicket. — Men, min båsta fru, ni såger icke att ni försökt att skaffa bot för hennes farliga sjukdom. Denna likgiltighet år oförlätlig. Huru kan man vål se denna lilla ängel lida så, utan att sätta himmel och jord i rörelse för att få henne botad? Ack, om jag vore i ert ställel — Jag vet, fru grefvinna, att då skulle hundratals låkare från alla håll komma att konsultera derom. Men huru kan ni veta om icke jag, så fattig jag år, af kårlek till flickan