Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 mars 1852, sida 2

Insändt. Denna församlings handlande hafva gisvit ett vackert och efterföljansvärdt bevis på deras aktning för de lagbud som tillkommit att såtta en gråns för den hittills ständigt tilltagande lusten till omåttligt förtärande af starka drycker, i det de, 34 till antalet, öfverenskommit och beslutat att — som orden i den skriftliga öfverenskommelsen lyda — ej till någon, hvem det vara må, försälja bränrin eller annan spirituosa i mindre qvantum ån en kanna-. Enår lagen förbjuder brånvinsminutering i bodarne, vore om berörde öfverenskommelse icke att tala, om man icke erfarit dels huru svårt — för att icke såga omöjligt — det år, att kontrollera öfvertrådelser af nämnde förbud, dels ock huru konsiderationer med sådane åfvertrådelser ofta gifvit anledningar och en slags uppmuntran till fortsåttande deraf. — Insändaren, som varit i tillfålle att låsa originalet till merberörde trässade öfverenskommelse, kan ej neka sig nöjet att låta densamma blifva allmånnare kånd, synnerligast, som de under densamma befintlige namn blifvit tecknade från och med den 10 dennes och således på mindre ån tvenne dagar; ett fårhållande, som obestridligen hedrar handelskorpsen hårstådes. Det torde ock böra nämnas, att handlanderne, hrr C. A. Dahlström och G. A. Kjellström äro upphofsmännen till det om enighet och råttskånsla vittnande resultatet, samt att handlanden Borgström likaledes lyckats tillvägabringa en dylik öfverenskommelse, men hvilken icke kan anses förtjena någon uppmårksamhet, enår densamma tillkommit tvenne dagar efter den förre. Carl Johans församling d. 12 Mars 1852. S. S.