— ce möjligt att rädda Clara från hennes sörestäende åde? skulle endast gifva anledning till fåfånga och — 0. tack! derför att ni så ädelmodigtsälskar detta barn, sade hon; en verklig moder skulle icke kunna yttra sig ömmare. Ni är en god och klok qvinna. Men säg, vore det icke — Jag förstår er icke rått, fru grefvinna. — Om man till exempel skulle gifva henne lårare, för att undervisa henne i spanska språket och alla andra saker, som en bildad flicka bör kånna? — Ack, fru grefvinna, det skulle herrar föreståndare icke tillåta. Sådana saker passa icke får en tjenstflicka eller arbeterska; det andra odygder. — Tjenstflicka! suckade grefvinnan i det hon steg upp. Nej, nej, det får icke ske, 0 min Gud! Hon öppnade en liten låda och tog fram en tung börs, som hon öfverlemnade åt modren.— Se, dyra vån, hår år en börs full af guld; den innehåller en ansenlig summa. Lågg detta allt i Claras sparbössa och försköna dermed hennes lif; neka henne ingenting, uppsyll hennes minsta Önskningar, låt henne låra allt, går henne glad och lycklig, att icke