Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 mars 1852, sida 2

måste vara besvärlig för grefvinnan. Hon var ådel nog att styra sin nyfikenhet och lemnade rummet med följande ord: — Min bästa fru grefvinna, jag måste se efter mina flickor, ty det år ingen lått sak att hålla så många i styr. Var emellertid god och stanna hår med Clara om ni så behagar; ingen skall störa er. Jag kommer snart tillbaka ... — Senora, sade duenan på spanska till grefvinnan, då föreständerskan lemnat rummet, skulle denna fru icke ana någonting? Jag tror hon redan gisat allt. — Det år vål möjligt, Ines. svarade sresJijnnan, men derför fruktar jag ej! Hon ålskar måhånda barnet lika högt som jag, skulle hon då vilja skada det på minsta sått? — En qvinnotunga, senora, blir stundom förrådisk mot sin vilja. — Ack, min Gud! Ines, bedröfva mig ej, Jåt mig njuta saligheten. — Jag tiger, senora; njut er lycka i frid; den år betald . . . . er ee vh Då förestånderskan en half timme senare återkom, sprang Clara ur grefvinnans knå, och skyndade henne till mötes för att visa henne en bok.