Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 mars 1852, sida 2

gråter; det är glädjetårar som jag gjuter. Har du aldrig gråtit, mitt barn, när du första gången hört en vacker säng? — Når syster Cathelyne och mäster Huygens sjunga tillsammans med :accompagnement af ver, svarade flickan bedröfvad, då gråter jag alltid, min fru; men det år någonting helt annat ån nu. — Ja mitt barn, det år själens känsla som ölversvallar i musikens harmoni. — Ja, sjålen dfversvallar; hjertat båfvar. men jag vill åndå icke sjunga mer. .. det gör mig såkert sjuk att jag bedråfvade er; ack, det gör mig så ondt! — Stackars barn! Vet du hvad du må: ste göra för att tråsta mig? Du måste vara glad och låta bli att gråta. Ett leende på dina låppar skall genast göra mig glad ien. ; Clara upplyftade sitt hufvud och visade senoran ett ånnu af tårar fuktadt ansigte, likvål på samma gång förklaradt af ett ljuft och förtjusande leende. Detta bevis på barnets kårlek och dess hjertas englalika godhet rörde grefvinnan så, att hon ett Ögonblick betåckte sitt ansigte med båda händerna och derpå barnets mun och panna med de eldigaste kyssar. Föreständerskan insåg, att hennes närvaro