Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 mars 1852, sida 2

Gresvinnan hade stigit upp af stolen och gjorde sig i ordning att lemna slickhuset. Hon sattade föreständerskans hand, tryckte den och sade: — Jag står i stor förbindelse till er. Om jag kan göra någonting för er, för att bevisa min tacksamhet, så vånd er till mig, min boning står hvarje stund Öppen för er. Låt mig blifva er till någon nytta, och jag skall derför blifva ånnu tacksammare. — Ni år falltför god, fru grefvinna. Er vånskap år för mig den högsta belåning. Förfoga öfver mig, besök detta hus når ni behagar; allt skall stå till er tjenst. (Fortsåttn.)