Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 mars 1852, sida 2

blick derefter visade sig förestånderskan med Clara. Då flickan intrådde i samtalsrummet och varseblef grefvinnan, skyndade hon fram till henne och kysste hennes hand. En darring öfsversöll grefvinnan, men hon beherrskade sig och blickade med stum vållust in uti barnets blå ögon. Hon hade sattat Claras lilla hand och smekte med den andra handen förtroligt hennes panna och hals. Grefvinnans obeståmda och besynnerliga blick väckte hos barnet en obegriplig känsla; leendet försvann från dess läppar och frågande, liksom hade det våntat en förklaring, blickade det senoran i ögonen och tycktes såga: — Alla ålska mig visserligen, men du ålskar mig på annat sått. Huru kommer det till? Och hvarför långtar jag alltid att få vara hos dig? Grefvinnan tycktes förstå barnets stumma fråga; ty hon suckade sorgligt. Förestånderskan hade med uppmårksamhet följt alla sinnesrörelser, som afspeglade sig på grefvinnans ansigte, och upptåckte snart någonting konstladt i hennes beteende, under det hvarken hon eller Clara visste hvad de skulle såga; åndtligen vånde hon sig till grefvinnon och sade: