Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 mars 1852, sida 2

— Senora, låt oss gå in i det rummet uer klaveret stär. Ni mäste höra huru Clara spelar. Ack hon år en åkta perla till barn; syster Cathelyne i Falcons-klostret har undervisat henne i musik, och hon spelar så vackert, att man kunde sitta hela dagarna och höra henne, och glömma bäde mat och dryck. Emellan grefvinnan och Clara måtte redan ett band af kårlek och förtroende blifvit knutet; och utan tvifvel föranledde en hemlig kånsla barnet att betrakta denna rika och måktiga fru som något mera ån blott beskyddarinna, ty då -modrensade: -lät oss gå i det andra rummet-, hade barnet redan fattat senorans hand, liksom om hon varit hennes verkliga moder. Denna rörelse, huru enkel den ån var, tånde glådjens och stolthetens eld i grefvinnans Ögon, hon fattade Clara vid handen och ledde henne, liksom hon skulle gjort med sitt eget barn. I det rummet, der klaveret stod, bjöd man grefvinnan en stol; duenan satte sig jämnte förestånderskan och Clara placerade sig vid instrumentet. (Fortsåttn.) 22 TT c . — —