mm med det som en fråmling! Att aftyna och ständigt se blygselns glödande svärd svåfva öfver sitt hufvud, att blodigt kämpa mot natur och samhållsordning och slutligen krossas af det oblidkeliga ödetl... Arma moder! ..... Men, hvem vet? kanske jag misstager mig — och då vore min misstanke en ovärdig förolämpning mot grefvinnan. — Vare hårmed huru som helst, grefvinnan år god och älskar innerligt det barn, som år mig dyrbarare ån allt: hvilken ån hennes hjertas hemlighet må vara, jag skall aldrig förråda den — bevare mig Gud derifrån! Och om hon, hvarpå jag ej tviflar, finner nöje deri, om hon i Claras betraktande och i hennes ljufva, oskuldsfulla leende vill smaka den moderliga sållheten . . . . så må den arma modren komma. jag skall vara henne behjelplig efter båsta förmåga. — Fru -moder-, ropade nu portvakterskan, hår år syster Begga från Annunciaterna, hon frågar efter måss-skjortan för kannonikus Visschers! — Jag kommer, jag kommer! svarade förestånderskan hastigt, i det hon redan ilade syster Begga till mötes.