Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 mars 1852, sida 2

Den bringar alla hennes nerver i skakning, och stundom saller hon i vanmakt deraf. — Ack, om jag kan göra gresvinnan något nöje dermed, så var god och kom hit når ni behagar. Clara kan många andra vackra sånger; jag skall låta henne sjunga dem allesamman för min ådla granne; barnet år så mildt och vånskapsfullt, och har aldrig hittills nekat att med sin sång bereda andra nöje. Senoran ågde verkligen icke nog sjålsnärvaro att svara hårpå. Kyssarna brånde ånnu på hennes låppar, och hennes själ hviladeånnu vid den tillbedda flickans mun. Duenan förstod mycket vål sin matmoders tillstånd, och utan att afvakta hennes medgifvande fortfor hon: — Ja, spetsarna åro utomordentligt vackra; priset år visserligen ganska högt; men det skadar icke. Min matmoder tar hela stycket och jag skall genast låta hemta det, jämnte de der smala spetsarna ... Adjö tills i morgon, moder. Tusen tack för ert vänskapsfulla mottagande. Vi gå vål nu, senora? (Fortsåttn.) A ——