de, tycks just nu vara uppnått genom hans aslägsnande. Förhällandet till Östra makterna är ätminstone till någon del återupprättadt, och en närmare förbindelse mellan dessa makter och Frankrike förebygd. De envisa fordringarna i afseende på de politiska flyktingarna i London tyckas vara uppgifna, och det tillochmed uttryckligen af Preussen, samt, ehuru den brutala misshandling, som en ung Engelsman led af österrikiska officerare i Florens, ånnu kan gifva anledning till förvecklingar med Österrike, år det dock sannolikt, att det skall lyckas den försonligare ande, som nu herrskar hos vederbårande regeringar, att planera denna sak. Härigenom ar mycket vunnet för den engelska politiken; och denna vinst vill den såkert icke försaka för att slösa penningar och menniskolif i ett nytt europeiskt krig. Ett krig mot Frankri ke för att återinsåtta Bourbonerna skulle vara ett företag af samma beskaffenhet som ett krig mot Österrike för att befria Ungern. Det engelska folkets sunda omdöme år lika mycket mot det ena som mot det andra. Den allmånna opinionen i England billigar icke presidentens politik; den uttalar sig i detta afseende ganska otvetydigt genom pressen, och ingen Engelsman skall någonsin frivilligt asstå från den rättigheten att fritt uttala sin mening, hvilken råttighets vårde i hans ögon betydligt förökas af den omständigketen, att han nåstan ensam — åtminstone i Europa — år i besittning af detta privilegium. För öfrigt inser han ganska vål, att det år Fransmånnens egen sak, om de vilja finna sig i en en ny kejserlig despotism eller icke; det kunde vara önskligare för England att hafva en stor konstitutionell stat till nårmaste granne, men det år endast Fransmånnen sjelfva, som kunna bestämma under hvilken form de vilja regeras. Det kan vara nödvändigt att trygga sig mot alla eventualiteter: sannolikt skall dock vissheten om, att England år förberedt, bidraga att i sjelfva födelsen qvåfva planer, som kunna uppstå i ett svagt hufvud, men det år knappt troligt, att England skall gå ansallsvis tillvåga. Icke allenast den ofantliga statsskulden, utan åfven de industriella och merkantila intressena fordra fredens uppråtthållande, och dessa sista ega nu en vida större vigt i England ån under det förra europeiska kriget. Man kan visserligen tånka sig förhållanden, under hvilka England mot sin vilja kunde blifva indraget i ett europeiskt krig, men det skall helt såkert hålla sig tillbaka så långe som möjligt, och jag tror, icke engång på ett rykte, som påstår att den enskulle betrakta hvarje fiendtligt steg mot Belgien såsom en casus belli. Den första bedragna våntan som den nuvarande parlamentssessionen beredde de nyfikna, voro förklaringarna i underhuset om lord Palmerstons utirädande. En hvar har sett, att den förre utrikesministern måste medgilva riktigheten af lord Russels förklaring, och endast kunde tillågga, att man för Guds skull icke måtte tro att han fråntrådt de principer, till hyilkas försvar han egnat sitt lif. Dessa förklaringar hafva emellertid icke utöfvat någon för månna opinionen, hvilket också visade sig i det medlidsamma hån, hvarmed -The Timestog afsked af honom såsom statsman. Anstållningen af mr Layard såsom undersekreterare i utrikesministeriet våckte stort bifall hos medelklassen, som deruti ser ett steg till öfvergifvandet af den exklusiva besåttningen af de högre politiska embetena. Mr Layard tillhör hvarken -samiljen-, som Whigregeringen hånande kallas af sina motståndare, eller öfverhufvud någon aristokratisk familj, utan år helt simpelt son af en köpman på Ceylon; han har förut icke innehaft någon vigtig diplomatisk post, ehuru han varit anståld vid gesandtskapet i Constantinopel, men han har sörvärfvat sig ett berömdt namn genom sina forskningar i Niniveh, och anses för att vara en kunskapsrik och energisk man?). Underhuset nedsatte för någon tid sedan en komite för att undersöka den temmeligen skandalåsa saken om de förskåmda lissmedlen som levererades till flottan; man har i denna komite ett godt exempel på huru det engelska parlamentet begagnar sin makt att tillsåtta komiteer. Sädana användas i England icke allenast att förbereda lagstiftningsarbeten; det år tillochmed mera vanligt, att de utvåljas af regeringen, ofta nog bland eeeektkg gelska regeringen förklarat Frankrike, det den den ädla Lorden lycklig verkan på den all... vbv— — — n—