ste således, om änåmed sura miner, hinna sig uti att bevilja de behösliga summorna. Påfallande år det i öfrigt, att dessa herrar, som på visst sått representera den engelska radilalismen, föredraga en sörökning af den stående armå6en framför en kraftigare organlsation af milisen. Man har i England alltid hyst ett visst misstroende till den stående armö6en, i det man betraktat möjligheten att disponera en betydlig truppstyrka i landet säsom farlig för folkets frihet, och, ehvad nu denna äsigt må vara riktig eller e. så förete de sista årens tilldragelser på kontinenten i alla fall ej något bevis deremot. Visserligen år en sådan fara långt mindre sannolik i England ån annorstädes; ty institutioner, som nu genom århundranden slagit rot hos folket, kunna icke omstörtas medelst maktspråk, till och med om det skulle finnas någon man i landet, som till den grad kunde lösrycka sig från alla rotfåstade begrepp, att planen till en -coup dtatkunde uppstå i hans hufvud. Dessutom fasthånger det engelska folket nu mera ån någonsin vid sina gamla frioch råttigheter, icke endast derför, att det kånt och sett, att dessa förmått håfda lugn och ordning, medan det åfriga Europa till största delen våndades under revolutionens krampryckningar, utan åfven derför att hvarje Britt kånner en naturlig stolthet, ett råttfårdigande af den redan förut tillråckligt lefvande sjelfkånslan, då han jåmnför sitt eget land med stormakterna på kontinenten. Icke destomindre år det märkligt nog att en vink om förökandet af den stående arm6en just skulle komma från detta håll, och det kan knappt förklaras på annat sått ån att hrr sabrikanter frukta det milis-tjensten skall göra anspråk på något af den arbetskraft, den de åro vana att betrakta som en dem tillhörig egendom. Det var dessutom en annan motsågelse i hr Cobdens föredrag i parlamentet angående milisbillen. Han uttalade en fruktan, för att den aktiva organisationen af milisen skulle åsyfta att göra denna styrka så effek tiv, att hela den stående armåen kunde anvåndas på kontinenten, och att England på detta sått åter skulle blifva indraget i dess stridigheter, med utsigt till en ofantlig ökning af statsskulden. Vore en sådan fara för handen, så skulle emellertid en föröknmg af den stående armåen knappt vara ett ändamälsenligt medel deremot. Men England har såkert dragit nytta af den erfarenhet, det köpte så dyrt under det långvariga krig, som slutade med Napoleons fall. Jag påminner mig hafva sett en korrespondens-artikel i någon tysk tidning antyda, att lord Iohn Russel skulle arbeta på tillvågabringandet af en allians mellan England och de tre Östra makterna i afsigt att stårta Louis Bonaparte och åter såtta de åldre Bourbonerna på thronen. Sådana fantasier kunna blott uppstå i en tysk hjärne; men jag vågar fritt påstå, att en sådan plan omöjligen kan tillskrisvas lord John, oaktadt jag icke år underrättad derom från någon påliligeller -särdeles pålitlig kålla; men ganska såkert år, att en statsman i England nu icke skulle långe få fortsåtta en politik, som strede mot Englands verkliga intressen. Derfår, att Pitt var själen i alla de koalitioner, hvilka gingo ut på att störta den stora Napoleon, följer det ingalunda af sig sjelft, att lord John tånker spela samma roll i afseende på nevön; om historien icke vore annat ån ett oföränderligt kretslopp af tilldragelser, då vore det lätt nog att göra beräkningar i politik. Men den nuvarande engelska regeringen visar visst icke något siendiligt sinnelag mot presidenten; den år endast försigtig och något återhållsam, och detsamma gåller om de ösriga stormakterna, till någon del med undantag af Österrike, hvars diplomati utmårker sig för en viss framfusenhet, som svårligen ståfjas af den klokare susslörn bakom kulisserna. Händelserna i Frankrike utgöra en välkommen anledning för den engelska regeringen att såtta sig i båttre förhållande till kontinentens makter, och det år temmeligen sannolikt, att man af denna orsak också med begårlighet tog tillfållet i akt attaflågsna lord Palmerston. Det spånda förhållandet till dessa makter, som det lyckats lord Palmerston att tillvågabringa, utgjorde ett våsendtligt hinder för Englands inflytande på den allmånna europeiska politiken, och hans obetingade gillande af statskuppen i Frankrike, hvilket gaf anledning till hans afskedande, kan förklaras deraf, att han lifligt kånde Englands isoleraJa atsUnino ach hannadac att ns detta sålt 9 ——