vidt som de kunna inrättas med enskilda medel och uppossringar. Detta så vidtÅc. låter visserligen ganska förständigt: dock tro vi att man, vid nårmare påseende, skall finna, att det af den nådiga varsamheten dikterade vilkoret icke år så alldeles oeftergisligt. Eller hvilken år statens förnämsta pligt, om icke just att understödja allmänt nyttiga företag, och mellankomma med sin hjelp, om de thy förutan ej kunna drifvas igenom? Finnes ett vårdigare sått för staten att anvånda sina tillgångar? Vi vånta af Aftonbladet ett svar på denna fråga. Vidare yttrar A.B.: -vi måste tillstå, att sådane oinskrånkta utgjutelser af jernrägs-enthusiasmen, som den här ofvan eiterade (se vårt eget citat), synes (synas?) oss egnade att väcka en viss farhåga, och att man har skål att vara på sin vakt deremot. Hår år återigen sörsigtigheten framme. Gerna tillgifva vi A.B., att det i sin -nödiga varsamhet-diktat på oss eutgjutelser af jernvågs-enthusiasmi vår lilla ingress, som dock synes oss hållen i en ganska trankil ton; men vi hemstålla, om man verkligt vill en sak (och A.B. vill ju jernvågar), hvilket som år båst, antingen att vara varm derför, eller kall? Och någonting annat ån köld kan icke A.B:s -nödiga varsamheti denna fråga kallas. -Ingen (intet?) tvifvel. fortsar A.B., att det alltid kommer att sinnas ingeniörer, som vilja bygga jernvägar, och enskilda intressen, som gerna önska att uppklifva på statens skuldror. Nå våll Hvad år det får ondt uti, att det finnes -ingeniörer, som vilja bygga jernvågar? år det mera ondt uti det, ån att det finnes ingeniörer som vilja måta jord eller byggmåstare som vilja bygga hus? Det vore vål tvertom just icke så bra, om det icke funnes ingeniörer, som -villebygga jernvågar; då afstannade ju frågan af sig sjelf. Hvad åter beträssar de -enskilda intressena, som sgerna önska att uppklifva på statens skuldror, så ligger denna anmårkning mera i termen ån i saken, ty der de enskilda intressena åro statens, äro det allmännas, der de betinga hvarandra och arbeta för samma åndamål — med ett ord: der de hafva till ögonmårke allmån nytta, just der åro de enskilta intressena på sin plats, och böra understödjas, ty utan dem kommer dock staten ingen våg. Detta erkånner ock A.B, ehuru lamt, i följande punkt: -det år ock sant, att omståndigheterna i flere fall kunna bjuda staten att mellankomma med hjelp och bitråde till sådane. Detta framtvungna medgifvande ätertager dock AB. på sått och vis genom följande: -Men att genom agiterande söka ästadkomma en jernvägsfeber, och sätta all patriotism uti nitet att anvånda stora skattebidrag från hela folket på en eller annan jernvåg, och att såka stålla frågan på den punkten, att . . . . . 2 ? oonom acdifaftjan i danna riktnino Äåfvarråcgfa