Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1852, sida 2

heten: och om denna beröfvas mig hår lika grymt som i det qvåfvande Spanien, om du hår, likasom der, oupphörligt omgisver din maka med lejda spioner — vänta då ingen förbåttring i mitt tillstånd, Senor. Det tjenar till intet att söka någon annan vistelseort för mig; jag skall sörtvina öfverallt, der slafveriet trycker mig. Under det senoran med illa dold bitterhet svarade så, blickade grefve dÅlmata henne djupt i ögonen, och ett leende af det synbaraste tvifvel visade sig på hans läppar. — Skulle senoran, frågade han, vilja hafva godheten att att underråtta sin man, hvart hon begaf sig i går afton i skymningen, åtföljd af sin duena. — Till groote markt, Calisto. — Vågar jag fråga, Catalina, hvem du sökte der i ett hus af ganska anspråkslöst utseende? — Ack, min Gud, Calisto, i hvilken ton du frågar mig detta! — Det vore mycket enklare, Catalina, att helt kort såga mig hvad jag önskar veta. — Nåvål, jag hade gått ut för att fritt få njuta af aftonluften — fritt, förstår du, Calisto? — På Groote Markt erinrade jag mig att en gammal tjenarinna hos min fader bor