Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 mars 1852, sida 1

— — —— — ——— — —— — — —— — ån sannolikt, att du ännu i detta ögonblick befunne dig i Tehuacan. Efter detta förtroliga utbyte af hemligheter tego båda rivalerna; men deras utmanande blickar måtte hvarandra ofta. De hade ännu icke besegrat intrycket af de ömsesidiga bekånnelserna, då de anlånde till ett ställe, der vågen sluttade ned mot en slått, eller råttare sagdt en dyig sjö, som var bildad af öfversvämningen. Denna sjö omslöt en hel stad. Det var ett högst mårkvårdigt skådespel, och från den höjden der de befunno sig, kunde de två vågvisarne njuta af alla dess detaljer. — Det år besynnerligt, sade Berrendo, jag skulle hafva trott, att staden befunne sig i den stårsta oro. — Nej, tvårtom, svarade Andres, öfversvämningstiden år hår i trakten just den ypperligaste tiden för fester och nöjen. En mångd båtar, jullar och piroger genom skuro vattnets gulaktiga yta i alla riktningar. Kyrkoklockorna ringde som vanligt, och genom de öppna dörrarna kunde man se båtarna flyta in och stanna i sjelfva kyrkan, hvars golf var öfversvämmadt. Genom en af dörrarna gled helt långsamt en med svart slagga försedd båt, som förde en alliden till