Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1852, sida 2

t::: gagnat sig af en hår på orten allmånt It rådande vidskepelse för att förgifta höet, som man såger hafva blifvit slaget af det nattliga spöket, till hvilket man ;öcke hyser någon misstanke. Tro mig på mina ord, att detta foder kan kosta er ett helt regimentes håstar. Andres tycktes vara såker på sin sak. Generalen befallte derför, att man till en början skulle lågga beslag på höet, som var så svårt att få der i trakten, att han icke låttsinnigt ville uppoffra det, innan man låtit en kasserad håst åta deraf; detta skedde. Då Andres och Berrendo åter tråffades, sade denne: — Nå, det der nattspåket —? — Var ingenting annat ån en bedragare, hvilken endast Spelade en roll, som man lårt honom, men som dock ej kunde lura mig. — Tillstod han då att fodret var förgiftadt? ; — Derom nåmnde han icke ett ord; vi talade endast om vind och våder och om det sista regnet, sade Andres, i det han afsadlade sin håst. — Nå, var det nog för dig? — Ja, naturligtvis! jag har gissat folks mening efter fårre ord ån dem han yttrade till mig. Jag fick tillfålle att rekognoscera en stund innan han blef mig varse, och når jag