Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1852, sida 2

2 — — e dag, och tog minören får att stålla honom för råtta. Man vet att personer ofta kommit i domarens hånder, men icke hvad sedermera blifvit utaf dem; tron ibland minörerna år att domarne taga mutor, och låta den brottslige undkomma; hvarföre de nu mera börja vid minsta misstanka uttaga sången, och utan alt afhöra dess försvar, mitt för domarens 2 . Å Få dgon hånga honom i närmaste tråd. Domarena hafva i allmånhet förlorat förtroendet, hvarföre Lynchlagen oftare anlitas och mi2 : nörerna helst ransaka och dömma sjelfva. En inmutad plats, som i Sverige kallas utI mål, benämnes hår Claim; och då på en päle eller ett tråd finnes en skrifven papperslapp, så år platsen inmutad (claimed) af dem som underskrifvit samma, hvilken sållan nå. E gon rubbar förr ån claimet år sörsutet. Försvarstiden utan arbete af en claim år något olika för hvarje flod; vid denna, eller Cossumessloden, måste pickan eller spaden qvarligga på platsen i tre dagar, och den sjerde arbetas, i annat fall år platsen fri, då annan person eger rått alt arbeta den. Ingen advokatur, eller annat förebårande, utom bevislig sjukdom, gör håri någon föråndring. Hvar och en eger rått att inmuta femton fot efter flodens långd, bredden deraf efter behof, eller som vaskningen sedermera bast utstakar; på vissa stållen får man inmuta från 15 till och med 80 fots qvadrat. Vaskning med vagga tillgår sålunda: man uppsätter. vid något vatten, vaggan på sin ram under medarne, som riktas så att den lutar något framåt, och har vid ösre åndan sett hål sör att derutur beqvämt kunna ösa vatten med högra handen, under det man i sittande stållning med den venstra för vaggan åter och fram med hastighet. Är jordhålet något aflågse, bör en annan löshacka och lägga jorden i pytsar som af en tredje frambåres till vaggan, då den som vaskar sjelf slår en pyts i vaggans öfre del, som år en låda, hvars botten år en med halftums runda hål försedd jernplåt. Vaggan söres fortfarande åter och fram under flitig påösning af vatten; de större stenarne qvarblifva ijernsållet, hvilket, såsom låst stående i sina listor på vag: gan, lått aftages och tömmes: detta arbete kallas att rocka (to rock), och fortfares vanligen med 10 pytsar, då guldet fråntages ehuru blandadt med mycket sand och småsten, hvilket allt förvaras i vaskpannan, som påökes för hvar 10:de pyts, och göres middag eller afton sullkomligt ren. På detta sått kunna 2 man vaska 200 pytsar om dagen, då jorden år lätt åtkomlig; men år den hård, och om oduglig jord behöfver aflöras, måste en tredje man vara behjelplig till samma arbete. Under jernsållet har vaggan en lutande väfram, som förer alltsammans till vaggans öfre ånda, der guldet, såsom tyngst, följer botten, och de låttare åmnena bortföras med vattnet. Är man mycket oförsigtig med vaskningen, så att öfverslödigt vatten påöses och vaggan hälles i för mycket lutande stållning, så kan visserligen det finare guldet bortvaskas; dock ej så att förlusten blifver synnerligen betydlig. Iag finner nu med gråmelse att de oskickligaste och mest kluddiga merändels hafva största portionen guld. (Forts.) —I——-,—y ninnnnn3N.i