Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 februari 1852, sida 3

Slyekegods. Medel att få dälig potatis välsmakande. Nästan öfverallt hör man nu sör tiden klagas Öfver illasmakande potatis. Förnämsta orsaken härtill ligger vål i de hårjningar, som potatissjukan anståller, men till en del också uti det felaktiga och sköteslösa sätt, hvarpå potatisen behandlas, innan den serveras på bordet. Om sommaren. och i början af hösten, medan potatisen ännu år frisk, år det vål tillräckligt att de noga tvåttas och kokas i en tillbörlig mångd salt och vatten, och likvål skulle de blifva mera vålsmakande, om de åfven under den tiden af året behandlades på hår nedanför angifna sått. Under vintern och isynnerhet om våren har skalet, som betåcker potatisen, vanligen blifvit så segt, att det icke lått spricker vid kokningen, och följaktligen blir potatisen blöt och mindre vålsmakande, emedan det ösfverslödiga vatten, som den innehåller, icke kan komma bort. — I NordTyskland t. ex., der nedanstående behandlingssått öfverallt anvåndes, kan det icke en gång falla den ringaste arbetare in, att koka potatis, som icke förut blifvit skalad; och i de mindre hushållen på landet finner man vanligtvis om eftermiddagarne barnen Sysselsatta att skala den potatis som skall åtas fölJende dagen. Detta arbete är merändels det första, som barnen, åtminstone på landsbygden, låra, och det år mårkvårdigt att se den stora fårdighet, hvarmed tillochmed 7—8 års gamla barn förrätta det. Med en tunn och spetsig knif skalas potatisen rundt omkring, så att skalen blifva någorlunda sammanhångande, och, för sparsamhets skull, så tunna som möjligt. Med knifspetsen utborras derefter alla ågon och mörka fläckar, hvarpå potatisen lågges i rent vatten. Sedan man på detta sått fått så många fårdiga, som man behåfver, tvättas de vål i vatten, öfversköljas ånyo och låggas i rent vatten, der de böra ligga 12—18 timmar, under hvilken tid man bör ombyta vattnet en eller flera gånger. Innan potatisen kokas bör den ånnu en gång undersökas, och man skall då ofta finna, att mörka flåckar och ågon åter visa sig. Det år al vigt att dgonen omsorgsfullt utborras, emedan det icke år osannolikt att de, om åfven i ringa mån, innehålla ett för hålsan skadligt ämne kalladt Solanin. I alla fall år det ett på erfarenheten grundadt faktum, att potatisen, behandlad på ofvanstäende sått, år vida mer vålsmakande ån når ögonen icke uttagas. Emedan potåterna sållan åro lika stora, följer det af sig sjelf, att de största måste skåras i stycken, på det alla må blifva genomkokta på en gång. Sedan potäterna erhållit sin sista sköljning såttas de på elden med så mycket vatten att det står något öfver dem. Nu låter man först vattnet koka upp en gång, derpå afskummas det, saltas med hvitt, rent salt och afskummas åter, hvarefter potåterna genomkokas; hårvid får man dock akta sig att de ej blifva alltför möra. Når de åro kokta, måste vattnet genast afhållas, och potåterna hållas under lock tills de skola serveras.