Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1852, sida 3

ST 01190111J7, ålldLLAGGU UURAMHöLAMBIIVAndet om giftermälet. Rättegångsoch Polissaker. Transsumt af domboken, hållen hos rådhusrätten i Götheborg, å andra afdelningen, den 11 Februari 1852. (Forts. fr. n:o 45) I anledaing uf åtalet hafva tillt-lave enkan W:uderg, kokerskan Larsson, drången Andersson, bokballaren Holm och snickarelärlingen Pettersson jemte ätskillige äberopade vittnen blifvit hörde: och vid jemforelse af de tilltalades algifac förklaringar med den i malet förebragte bevisning finner jag det vara lagligen utredt, att Holm, sedan Wiaberg för honom den 7 sistl. Oktober på eftermiddagen anmalt, att ogifta Svedmark. som på sått bon förmält den I i samma Wwånad, efter aftal emellan Holm och Winberg, flyttat till den senare, Söndagen den 5 Oktoder på morgoven lemnat sin bostad, för att, efter uppgift, besöka gudstjensten i Domkyrkan härstades, hvarkeu den dagen, eller den påföljde, låtit sig afböra, men slutligen förstnåmnae dag på eftermiddagen anträffats hos pigan Maria Pettersson i före detta Bobleska buset vid Spannemälsgatan hår i staden, på uppmaning af Win berg, vågrat att åtfölja henne bem, samma afton, som berörde anmälan skett, tillsagt drången Andersson, enär annat åkedon för tillfållet, oaktadt gjordt försök, ej kunnat erhållas, att med en anskaffad sprotkärra och häst afhåmta Svedmork att skjutsa benne till Winberg samt, på denna senares begåran, kokerskan Larsson kl. omkring 9 på aftonen, åkande på ett öfver kärran anbragdt bråde, begifvit sig till förra Bohleska huset och derefter uppgätt i det af Maria Pettersson och ogifta Britta Lundgren i samma hus bebodda vindsrum, der Svedmark, antråffad och tillsagd att hon, i följd af Holms befallning, skulle medfölja till Winbergs bostan, fortfarande sådant vägrat; att Andersson derefter, på uppmaning af Larsson, att medföra Svedmark, fattat henne i ena armen, dervid bon, efter att förut hafva sökt skydd bakom i rummet varande möbler, gjort motstånd, men blifvit, så klådd bon i rummet varit, utan kång på ena foten eller otrerplagg, af Andersson med våld förd eller slåpad ur rummet och vidare utför busets begge trappgångar ned till gatan, sedan Andersson, då Svedmark, under nedsörandet utför ofra trappgangen, med begge händerne fått fatt uti och hållit sig fast vid en Öppen stående dörr, med bandkraft lossat hennes bånder, hvaremedlertid Larsson, som medhaft lykta med itåndt ljus, i rummet uppsört och nedburit Svedmarks shawl och kappa; att Winberg, som varit Audersson följaktig vid Svedmarks pedförande utför trapp gångarne, härunåoer till flere i buset boende personer, bvilka, då Svedmark uppgifvit nödrop, utkommit och begårt få veta, hvad som vore å fårde, lemnat det besked, att Svedmark vore galen, hvilket baft till följd, att något hinder för det fortsatta våldet icke blifvit lagdt: att Svedmark, då Andersson med henne kommit ut på gatan, blifvit af honom upplyftad å kärran och nedsatt å den till såte anbragta brådan, derifrån hon likvål lyckats en gång kasta sig ned å gatan, men åter blifvit af Andersson upplyitad och botad med stryk samt nedsatt på lika sått som förut å kärran, der Andersson och Winberg tegit plats på hvar sin sida om Svedmark, hvarpå resan företagits och Larsson, gående bredvid, åtföljt; att Svedmark, då Andersson varit sysselsatt med tommarne oeh Winberg ej förmått ensam qvarhålla Svedmark på brådan, slutligen kastat sig ned på kårrans botten, då Andersson, Winberg och Larsson af de personer, som, i anledning af Svedmarks rop om hjelp, på gatan försam lats, påkallat bitråde för Svedmarks qvarhållande, dervid Andersson uppgilvit, att Svedmark vore sinnessvag och skulle föras till sitt hem; att i anledning häraf först nattvakten Svensson, i närheten af Bohleska huset, intagit plats å kärran och, stående bakom Svedmark, hållit henne i armarne, men sedermera, då Winberg uppstigit från brådan, satt sig i Winbergs plats och qvarbållit Svedmark tills åkedonet upphunnit östra Hamngatan; att Svensson, enår tiden då va rit inne för honom att begifva sig till sin post, bortgått; att lärlingen Pettersson, som i detsamma ankommit, likaledes på anmodan af Andersson, Winberg och Larsson, sedan de två förstnåmnde yttrat, att Svedmark vore galen, det Pettersson af hennes förbållonde förmålt sig åfven bafva haft anledning sluta till, satt sig upp å kårrbrådan samt fattat uti och något bärdt fasthällit Svedmarks armar, under det Winberg, stående baktill i kärran, sökt bölja något klå de, eller en kappa omkring Svedmarks hals och hufvud; att Svedmark på detta sått blifvit afförd till Winbergs bostad, dit hon inburits af Andersson och Winberg; att Larsson, under fården, då Svedmark en gång gjort försök att kasta sig af åkedonet, skyndat fram till detsamma och fattat tag i Svedmarks ena arm, den bon då ryckt till sig; samt att Winberg den 9 Okt. med en rotting tilldelat Svedmark ett slag öfver axeln och ett annat öfver händerne, af den föregilna anledning, att Svedmark, hvars sängkläder vid tilllället skolat uttagas och vådras, gjort försök att sädont förbindra dymedelst att hon mot Winberg kastat en stoldyna. I öfrigt förekommer, det bokhållaren Holm förklarat, att han på intet sått gifvit tillsåzelse om anvåndande af våld eller hotelse mot Svedmark, vid hennes afbåmtning och skjutsande från Maria Petterssons till Winbergs bostad; och har Holm för att styrka sin uppgift, det Svedmark vissa tider föregående år varit rubbad till förståndet samt på senare tiden Åfven be synnerlig, egensinnig och osnygg, så att våld stundom varit af nåden, för att förmå henne till ordning och soygshet. dels söretett ett bref från hennes broder vice pastor G. F. Svedmark till Holm, angående hennes inackorderande hos någon person, som behandla de henne med allvarsamhet; et: intyg af bemålte was nactnar AA A 3 2—