Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1852, sida 2

terkommo till Pucuaro, de hade säledes god tid att sysselsätta sig med förberedelserna till följande dagens resa. Händelsen gjorde att deras börsar voro vål sylda, och, utan att hafva meddelat hvarandra något derom, infunno sig båda följande morgon utanför den gamla fruns boning med hvarsina två sadlade håstar, dem de köpt, en till modren och en till dottren. Modren tycktes aldeles icke hafva något emot denna dubbla ersåttning; hvad dottren angick, så bemödade hon sig att råtta sig efter modrens lårdomar och att iakttaga en stolt och slug hållning; men hennes rodnande kinder och fuktiga Ögon, i hvilka man kunde läsa den första kårlekens långtan, visade tydligen, att hon icke hade synnnerliga anlag för den roll som var henne tilldelad. Vid åsynen af de fyra håstarne, som de två rivalerna fört med sig, kastade modren en triumferande blick på dottren; men den stackars flickan, som blygdes öfver att förstå dess betydels, svarade endast derpå genom att draga mantiljen får ansigtet, för att dölja sin rodnad, likasom den kyska i Mimosan nedfåller sina blad, når den beröres för härdt. Cortsättn.)