Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 februari 1852, sida 1

ler annan upplysning om Don Ramon Rayon? — Gå f-n i våld, både ni och och Don Ramon! svarade modren håftigt, i det hon bortförde sin dotter, vi hafva ingenting att göra med insurgenter. Knappt hade den gamla sagt dessa ord, förrän den unga slickan var längt borta, och Berrendo, utan att just förlora sin sattning, stod qvar och säg efter den vackra Merikanskan, tills hon försvann för hans ögon. Nu exinrade han sig sörst, att han borde skassa sig supplysningar annorstådes, och den syn, som visade sig för honom, förjagade snart hans förälskade drömbilder. Då han kom in i kyrkan belyste skymningen endast till hålften det inre af skeppet, hvarifrån en besynnerlig, obehaglig lukt kändes. Han gick vidare, och nu sörst sörklarades, hvad kästerna i kafsehuset Sagt. De stora stenarna öfver grafvarna voro afslyftade och kastade åt sidan, dels hela, dels sönderbrutna, nåra de grafvar de betåckt, Han kunde likvål icke inse afsigten med detta vanhelgande och han såg dersör omkring efter någon som kunde gifva honom någon upplysning. Kyrkan var mörk och menniskotom; dessa öppna grafvar, i hvilka Berrendo ej vågade se ned, af fruktan att få se ohyggliga lemningar efter förgångna slågten, den