——————————————————— —ä—-; — —— — Sedan hon kastat de redan rullade cigarrerna i vecken på sin mantilj, sprang den unga fickan upp och försvann bakom dörren med en behagfull stolthet i sin gång, hvarigenom hennes smårta lif och fylliga höfter blefvo mer i ösonsallande. — För tusan! det år sara värdt. att jag aldrig får rått på Don Ramon, såvida han icke år i Pucuaro, sade den unga mannen för sig sjelf, ty jag kan troligen aldrig besluta mig att lemna en stad, som innesluter ep sådan skatt af ungdom och skönhet. Han anlånde till vårdshuset med ett hjerta, som ånnu var i uppror öfver detta måte. Vid lugnare eftersinnande fann han det dock råttast att tånka på åndamålet med sin beskickning; men för att komma till ett godt resultat, var det vissa sörsigtighetsmått som icke fingo försummas. Pucuaro tycktes icke vara sårdeles gynsamt ståmdt för insurrektionen, och en spansk armåekorps var lägrad i grannskapet. Berrendo dfvertånkte nu genom hvilka medel han skulle kunna erhålla de underrättelser han önskade, utan att blottstålla Don Ramon eller sig sjelf för sara. (Fortisättn.) JJ —