—— Theater. Crusells lilla nåtta oprett -Lilla slafvinnangess i går, för fullt hus, och så pass vål, som somståndigheterna medgåfvo. Det år vanskligt att ge en lyrisk pjes utan sångare, och, hvad orkestern betråffar, lika vanskligt att ge en sådan, når det fattas oboe, fagott, ja, man kunde såga, violoncell och kontrabas et cetera. Det tyckes eljest, som borde Götheborg vara en tillråckligt stor stad, att bestå sig en ordentlig orkester, och man bår vål förmoda, att en sådan i tidernas långd kan anskaffas. Emellertid var det icke utan en behaglig kånsla man lyssnade till de Crusellska tonerna, hvilka, naiva och oskuldsfulla som barndomsminnen, ånnu torde hafva någon tid på sig, innan de förklinga från verldsharpan. Och -Lilla slafvinnan, såsom konstverk betraktad, står ej på den låga ståndpunkt, att den icke kan göra sig till föremål för ett kritiskt bedömande. En bland de hufvudsakligare sörtjensterne deri, år frånvaron af dessa gilttrande, meningslösa arier, hvilka för öfrigt tynga så vål modernare som äldre opror. Crusell, med sina i musikaliskt hånseende strångt konservativa tånkesått, gick måhånda för långt i sin stråfvan efter enkelhet, men man skall åtminstone icke sörebrå honom att hafva fallit in i tidehvarfvets synd — att i kompositionen lågga största vigten på de yttre prygnaderne. Hans melodier åro låttfattliga — nåstan för mycket — men denna ytterlighet år dock båttre ån dn, der melodierna af intet menskligt åra kunna fattas — hvilken tyvårr år den allmånnaste. Om således -Lilla slafvinnan inför en i musikaliskt hånseende föga öfvad publik måste vara ett lyckligt val, så borde man blott kunnat önska, att utförandet varit sådant, att det våckt smaken på något i åsthetiskt hånseende ännu mera tillfredsställande — men det år icke heller så godt att åstadkomma någonting fullåndadt, eller ens nöjagtigt, då man måste börja ab ovo. Den tidpunkt torde ånnu vara långt aslägse, innan någon lyrisk pjes med fördel kan gilvas på Götheborgs theater, men emellertid kan det icke skada att kånna sig före, hvad man i den vågen kan eller snarare icke kan — och serskildt hvad -Lilla slafvinnanbetråffar, bår man hålla hr Deland räkning för, att han dragit den fram på åsthetikens experimentalsält — allt under erkånnande af den gamla sattsen: ut desint vires, lamen est laudanda voluntas.