för orleanister och republikaner att blifva enige om samma kandidater. Det synes vara Bonapartes afsigt att inråtta sin hofhållning i öfverensstämmelse med traditionerna från kejsartiden. Så t. ex. skall det vara i fråga att göra furst Bacckiocchi till stor-ceremonimåstare, Edgar Ney till öfverjägmästare med 60,000 fr. i lön, Fleur till öfverstallmästare likaledes med 60,000 fr. i lön, de Pierre till andre stallmåstare med 25,000 fr. i lån. Samtidigt skulle utnåmnas 4 adjutanter, bland hvilka generalerna de Montebello och de Cotte. BELGIEN. Hr Briards, redaktörens af Bulletin frangais process började d. 9 inför underråtten. Hans advokat yrkade, att de konfiskerade 15,000 exemplaren skulle återställas och skadeersåttning erhållas. Detta sitt yrkande grundade han på det påståendet, att den emot hr Briard tillämpade lagen — en lag som förskrifver sig från 1816 och på Bourbonernas begåran riktats mot Bonaparte och hans anhang — icke besitter någon råttskraft och åfven, om den ånnu vore gållande, icke skulle kunna råttfårdiga bladets konfiskering. Följande dagen fåldes utslag i saken, hvilket går ut derpå, att beslaget (-la Saisie-) af Bulletin frangais icke år en -konsiskationutan helt simpelt en ätgärd af instruktions-domaren, och hvilken utöfvas under dennes ansvarighet och icke kan vara föremål för någon kontroll från råttens sida. Derjemte fick hr Briard sina påståenden underkånda och dömdes att betala rättegångskostnaderna. Hr Briard vådjar imellertid? till högre rått. SARDINIEN. Dep. kammaren har den 7 afslutat den allmånna diskussionen öfver det tillågg i tryckfrihetslagen, hvilket åsyftar att skydda fråmmande regeringar emot förnärmelser. Diskussionen af de enskilta artiklarne skulle taga sin början d. 9. SPANIEN. Af de upplysningar, som meddelats om mördaren Merinos personlighet, synes han hafva varit rödrepublikan, hvadan man får antaga, att det varit politisk fanatism som drifvit honom till den ohyggliga gerningen. Don Martin Merino y Gomez, 63 år gammal, intrådde i klostret San Francisco, i staden Sant Domingo de la Calzado, i början af detta århundrade. Efter de politiska tilldragelserna 1808, slåt han sig till de i Sevilla bildade s. k. -korssararne;1813 ordinerades han till prest i Cadix och återvånde 1814 till klostret, från hvilket han slyktat. Försöljd säsom liberal begsf han sig 1819 till Frankrike och vistades 1820 i flera ståder af detta land. Samma år vånde han tillbaka till Spanien, lemnade andliga ståndet 1821, deltog i de mot Ferdinand III riktade rörelserna den 7 Juli 1822 och begaf sig för andra gången till Frankrike. Han bebodde flera ståder i departementet Haute-Garonne ånda till 1830, då han utnåmndes till kyrkoherde ien 3 lieus från Bordeaux belågen församling. Denna plats beklådde han i 11 år. Först under Esparteros regering vågade han sig tillbaka till Madrid, hvarifrån han icke mera aflågsnade sig. En korrespondent till Kölnische Zeit.skildrar honom såsom en mycket besynnerlig person, rå, osnygg och hård. För månnen från skråckvåldet i första franska revolutionen hyste han en synnerlig vårdnad, och deras portråtter voro de enda hilder, som prydde de nakna våggarne i hans boning. Når han tillfrågades, hvarför han velat mörda drottningen, svarade han helt simpelt, emedan han icke längre kunnat fördraga det afguderi, som menniskorna drefvo med monarkien. Han hade åsyftat att hos menniskoslågtet utrota den fördomen att det vore en heder att troget tjena en furste. Enligt en annan underråttelse hade Merino på frågan, om han råknade på andras understöd, svarat: -Tror man verkligen att det innes i Spanien 2 mån till som likna mig? Når man sökte att förmå honom att nåmna sina medbrottslingar, sade han: -Anser ni vara nog feg att förråda dem?Borgråtten, inför hvilken målet först handades. företog saken kl. half 6 d. 3 och redan