Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1852, sida 2

2— F— — — Räntan 500, 000 fr. på köpesumman får de gods drottning Hortense afstod till staten, går i kapita!, efter 4 proc. . 120 millioner franc Det ansågs med visshet, att efter kejsarens död hans slågt årfde i utlandet stående fonder till belopp af omkring . 100 Kejsarens bröder och sväger erhöllo stora domäner och kapitaler, som utom hvad de fingo från andra lånder såkert kunna antagas hafva från Frankrike utgått med . . : . 100 Tillågg nu de ofantliga donationer och gäfvor Napoleon gjorde under sin glänsande period, till sina förtrogne, sina marskalkar och högre embetsmån, och man skall finna att de summor han plundrat från folket uppgå till milliarder. På samma sått kan man någorlunda bedömma, hvad Ludvig Philip under sin 18-åriga regering hemtat till sörökande af den ofantliga andel som han uppbar af den milliard, hvarmed franska folket fick böta får Bourbonernas och emigranternas förråderier mot sitt fosterland. Ifrån att nåstan i armod resa omkring i verlden, slutade han, såsom det nu synes af konfiskations-akten, med att utom de stora kapitalen, som han, dess gemål och barn ölverlörde till England, esterlemna i egna och systerns fastigheter ett värde af 80 millioner francs, och då han öfvergas sitt rike lemnade han 10 millioner skulder obetalta, oaktadt han haft 18 millioner om året af staten. Likaså har man under de sednaste 40 åren sett de flesta stora regenthus samla oerhörda summor. Man har hört omtalas, huru Maria Christina i Spanien riktade sig, under det hon förde förmyndare-regeringen; huru en del tyska furstar föråkat sina enskilta skattkammare, ifrån att de i början af detta sekel nåstan voro uttömde; man har sett en prins af Oranien, som utan förmögenhet for landsslyktig omkring i Eu opo, sedan, såsom konung i Holland samla så oerhördt mycket, att efter icke fyllest 30 års regering, då han afsade sig kronan och lemnade åt sin familj högst betydliga kapitaler, han för sig sjelf behåll till disposition öfver 60 millioner gyllen. Besinnar man nu de ofantliga apanager som regentslågterna uppbåra af folken, och som såtta dem i tillfålle att lågga råntorna af deras enskilda förmögenhet till kapitalen, så kan man göra sig ett begrepp om de skatter, hvilka innan århundradets slut af dem innehafvas. Besinnas derjemte. att statslänen gifva dem ett förträslligt tillfålle att förränta dessa kapitaler, obemårkt och i stor skala, utan all risk, då deras innehafvare båst af alla åro i tillfålle att spekulera, ja att tillskapa efter sin vilja fondernas stigande eller fall på ån den ena ån den andra af Europeiska börserna, så måste man vål vara blind för att ej inse, hvad som kan förestå Europas folk, om dertill det nymodiga Napoleonska statsskicket skulle komma att tagas till esterdöme för kontinentalmakternas statsformer. — a—-nlet:77t7 .22230 2— — —