Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1852, sida 1

Studentlisvet år ingen roman — kårleken och de stora passionerna komma först sedan i sin sulla styrka — det är icke ens en novell eller en novellette. Det är ej eller något drama — dertill är det sör mycket fragmentariskt och för litet pompöst. Nej studentlisvet år en series af skizrer. Sången — jag menar den, som år egendomlig för studentens såängmö — glådjen och vänskapen utgöra här hufvudelementerna. Det förstär sig att kärleken också år civis academicus. Cuido tager sig sörundransvårdt väl ut med den b a r2 oitt lockiga hufvud, men han är ingen hufvudperson, och aldra minst år han hvad man kallar en romanhjelte. Ni begriper nu, hvarför jag företrådesvis valt skizwens form vid behandlingen af mitt åmne, hvarför jag på flera stållen låter sången sluta sig till skizzen, och hvarför en hel del kapitel blifva försedda med motton ur kånda studentsånger.