Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1852, sida 1

Fiskarslickan. Skildring ur verkligheten, af I. (Svenskt original.) (Forts. fr. N:o 36.) Och nu ilade den lilla farkosten med en otrolig fart fram Öfver sjön. Ån upplyftades den högt på vägspetsarne, ån störtades den ned i svalget emellan dem, och hotades att helt och hållet af dem blifva begrafven. Men, oaktadt vågorna flera gånger slogo öfver båten, så att den snart var nåra half med vatten, ryggade ej de båda syskonen tillbaka. — Det var dessutom redan försent att vånda. — Och snart voro de vid målet för sin farliga fård. Janne skulle försöka att ta törn, men farten var så stark, att det ej lyckades honom, utan båten stötte så håftigt mot briggen, att fören krossades. Det var denna stöt, jemte Jannes rop om bjelp, som ofbröt kaptenen, då han uttalat ordet kapa. Han ropade nu genast: håll med kapningen! och skyndade att se hvem det var, som under den håftiga stormen och i mörkret, vågat sig komma ut ombord. Janne hade redan klåttrat upp på dåck och höll just på, att, med tillbjelp af en matros lyfta den alldeles genomvåta och af köld och förskråckelse darrande Anna upp ur den krossade och förfyllda båten. Snart stod äfven hon på däck. Kaptenen befallde en af besättningen, att föra den halft förfrusna flickan ner i kojutan. Derpå vände han sig till Janne och frågade honom på svenska, om han trodde sig kunna