ner jag, och att det år dessas brånningar vi se omkring oss, det år åtminstone såkert. Om ej någon lots kommer, hvilket år troligt, så måste vi ankra; och om vi då ej ligga fast, så återstår oss ej annat, ån att kapa masterna, sen hoppas jag vi skola ligga fast. Jag skall ånnu låta skjuta af två skott. (Kommenderar) ladda kanonerna! Men jag tror att vi åro temligen nåra land. (Kommenderar) Loda och undersök botten! Den matros, som lodat, svarar efter ett ögonblicks förlopp! Sexton famn, sandbotten. Kaptenen en liten stund derefter: Loda igen! — Åtta famn, hård botten. — Måste vara misstag, loda om igen! — Sex famn, bergbotten. — Ror i lå! ropade kaptenen Styrbords och babords ankare falla på samma gång! berga seglen! Kaptenen och styrmannen sprungo båda att vara behjelpliga vid den sista orderns verkställande Efter vid pass tio minuters förlopp låg fartyget för ankar och med alla seglen beslagna. Kaptenen befallde att man skulle låta briggen -sackatills antingen kettingarne voro slut eller fartyget med aktern låg blott på 4 famns djup. Derför voro nåra 40 famn