— ?— —— För att förstå detta och det söljande, år att mårka, det briggen låg vid den nordliga åndan af Stenskår, nåstan midt får det lilla sund, som skiljer denna ö från nordligare skår, samt att vinden var S. V., så alt man från södra delen eller midten af Stenskår, hvarest Sjöströms båt låg, hade nåstan -fördivind till stållet der briggen låg. Ånna frågade vidare, om ej någon möjlighet funnos för Janne att komma ombord. Men han sade, ot det vore omöjligt för honom ensam; men tillade han, hade jag blott någon som styrde, så skulle jag vilja våga försöket. Anna erbjöd sig genast hårtill, men det ville Janne i början icke tillåta. Men nu knallade åter igen tvenne skott från briggen. — Låt mig följa med, bad Anna, jag år inte rådd. Ack, tånk om vi kunde rådda dem! — Kom då, utropade Janne. Och fortare, ån vi kunna beskrifva det, var båten låsgjord och seglet hissadt, sedan det likvål genom refning blifvit förminskadt så mycket som möjligt. (Fortsåttn.) R xbCöe.