Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 februari 1852, sida 3

—-2— — 2 Rkattegångsoch Polissaker. På rädhusrättens andra afdelning afkunnades sistlidne gårdag utslag i ÅSvedmarkska målot, hvarigenom svaranderne Holm, Johannes Andersson, Lovisa Larsson och Niklas Pettersson blefvo fullkomligt frikunde från ansvar, Holm likväl med en liten skrapa, för det hans anordning med mamsell Svedmarks våldsamma bortforande röjt mindre ömsinthet etc. etc. än hvad hennes påstådda sinnesrubbning fordrat; men enkan Hädda Winberg, som, efter återkomsten till Winbergskans bostad tilldelat mamsell Svedmark åtskilliga rapp med en rotting, och hvaraf de i doktor Liborii läkareattest omförmälde blånader och blodviten å bänder och skuldror ansetts hafva uppkommit, dömdes jemlikt 35 kap. missgerningsbalken, att derföre böta 3 rdr 16 sk. bko i treskifte, samt att dessutom gälda den läkarevård mamsell Svedmark åtnjutit i Sahlgrenska sjukhuset, enligt ingifven räkning, med 10 rdr bko. Det af svaranderne mot käranden Rickman och dennes juridiska ombud, hr vice auditör Möller, i deras försvarsskrift väckta lika ensaldiga som orimliga ansvarspåståenden, underkändes ändtligen nådigt, ehvad de rörde käranden, hvaremot svaranderne ägde rätt att efter befogenhet göra dem gällande mot hr v. auditör Möller, hvilken, såsom till okänd ort afrest, icke blifvit öfver påståenderne hörd, och ansåg rådhusrätten slutligen, att rättegängskostnaderne parterne emellan skäligen (kunde gerna stå 4oskäligen) (2) borde qvittas. Denna lika oväntade som juridiskt oförklarliga utgäng af målet, kommer säkerligen att väcka ett oerhördt jubel i de allena troendes läger, men ännu kan ett uppslag gifvas i sakon. Emellertid skola vi så fort ske kan offentliggöra utslaget i sin helhet; äfvensom det vid tillfället förda omröstningsprotokoll, hvaraf vi tänka begära del, enär vi förmoda, att domstolens samtlige medlemmar omöjligen enbälligt kunnat dela samma åsigt, hvarpå utslaget sig grundar.