det förtroende, som i slutet af förra året började gifva sig tillkänna efter franska statshvålfningens lyckande, redan ganska betydligt aftagit. Lugnet på kontinenten år icke att lita på. I England år den inre politiska stållningen ganska kritisk. I Paris hafva fonderna fallit betydligt. I London har misstroendet stegrats. Från Liverpool klagas Öfver, att -aslårerna gå allt sämre och sämre-: Londonertidningarnes artiklar, hvilka endast inveckla och förvirra i stället för att utveckla och reda förhållandena, åka farhågorna. Man liksom känner i luften, att stormar äro i annalkande. Sådan synes åtminstone sinnesstämningen vara i England. Såsom ett bevis derför vilja vi reproducera följande betydelsefulla artikel, hvartill originalet återfinnes i Manchester Guardian, en i Manchester utkommande aktad tidning, som år van att uttrycka denna stads och fabriksdistrikts åsigter. Artikeln lyder som följer: år förlågenhet. — Är en styrelse ombjlig? — Under de sednaste dagarne, hafva upprepade och ifriga förfrågningar blifvit stållda till oss, af personer, hvilkas sörmögenhet år invecklad uti det affårshjul, som vrider sig omkring Brittiska kreditens stora axel, och som indrager i sina svångningar alla öfriga lånder; — af sådana personer hafva vi ofta, med en ovanlig synbarlig oro blifvit tillfrågade: Hvad kan Times mena? Är det meningen att inbilla hela verlden, att, vid en sådan kris i dess affårer, all styrelse år omöjlig i England? skola åfven i England, oaktadtden långa politiska lårokurs det genomgått, hysas farhågor för politisk osåkerhet, en kraftlös verkställande maktoch för den otyglade massan — farhågor, som hittills varit inskrånkte till mindre lyckliga lånder. Skall åfven England, Europas sista såkra skyddshamn för kapital och handel, blifva osåkert? Hvarom icke, hvad åsyftar då Times? Det kan icke förundra någon att dylika tankar framstålla sig för mån, som inse att hela deras framgång i affårer, och att alla deras och deras familjers dyrbaraste intressen åro förknippade med vårt lands kommerciella vålgång, samt med ett obrottsligt underhållande af det förtroende, förutan hvilket, detta lands ofantliga rörelse, ej ett ögonblick kunde vidmakthållas. Sanningen år — och det tjenar icke till något att fördölja den — att ju mera våra köpmån och manufakturister söka uti det förflutnas historia efter tidskiften, som motsvara de närvarande, samt begrunda de naturliga följder, hvilka då uppkommo aflikartade orsaker, desto mer åro de benågne att misstro det plötsliga lugn som i hela Europa eftertrådt stormarna. Och de finna ganska naturligt att det nu i synnerhet år en tid, då allt, som förnustigtvis kan göras, bör åstadkommas för att stårka vår egen regering hemma, i samma förhållande som vi hafva anled ning befara fiendtliga lidelsers utbrott på andra sidan kanalen. Ingen, som gifvit akt på den riktning, hvilken Times i sednare tider fullföljt, kan undgå fatta den förlägenhet uti hvilken personer, sådana som vi nyss beskrifvit, för nårvarande finna sig försatta. För vår egen del kunna vi, medan vi afsåga oss all på enskilta grunder fotad tillgifvenhet för hvilken styrelse som helst, ej undgå att finna, det en stark och vål understödd makt, hvars liberala allmånnyttiga politik alla kloka menniskor gilla, år mer ån vid något annat tidskiste af största vigt för Englands vålfård. Får Englands och verldens ögon hafva vi en stor politik att understådja, hvilken år nu under pröfning. och till hvars krastiga verkan vi genom daglig erfarenhet, fatta allt större förtroende. Nillioner menniskors dagliga bröd, hvilka göra ständiga framsteg i intellektuelt och industrielt hänseende, beror på den kredit, som sprider Englands kapital Öfver hela verlden. Englands handel har nått så jättestora dimensioner, att om den blefve utsatt för någon stöt, skulle denna blifva åtföljd af en förstörelse, ö —— —