—)—24l e sorg men mycket år åfven blott skizzeradt. i en ethnographisk samling kan mycket vara af stort vårde, hvilket ej bjudes publiken såsom konstprodukt. Den vetenskapliga konstsöreningen i Berlin rekommenderade redan år 1849. genom -Der preussische Staatsaneiger!, sor Berlins konstvänner hr Kiesewetters samling, såsom en utmärkt exposition, och yttrade sig åfven sedermera derom i en konstnotis 1 samma tidning på följande sålt: -Vi hade sistlidet år anledning att fåsta våra låsares uppmärksamhet på en samling af skizzer och laslor, hvilka, utom sitt konstnärliga vårde. äfven voro af stort ethnographiskt intresse. Portråttoch genremålaren, hr kiesewellar från Berlin hade nämnligen, under sina I2:åriga vandringar bland Kalmucker, Kirgiser, Tartarer, Turkomanner, Kurderna vid Ararat samt innebyggarne på Krim och bland Kaukasiska bergen, tagit till sin uppgift att göra karakte ren, sederna och bruken hos dessa, i afseende på deras hemlif föga bekanta folkstammar till föremål för konstnårliga studier på stållet, samt att i en series af mer och mindre utförda genre-målningar likasom fixera dem, för en mera lefvande åskådning. Sanning och trohet i uppfattningen och behandlingen utgjorde hufvudförtjensten hos denna vårderika samling som någon tid hår var utståld sör konstens vånner, och framdeles kommer att bilda grundvalen för ett illustreradt verk, som konstnåren har för afsigt att utgifva om sina resor. För att ånnu mera åka denna samling, fortsatte han förlidet år sina vandringar, denna gång långst upp till nordens nomader. Han har redan genomvandrat Sveriges norra provinser och åmnar nu framtrånga i Lappland, hvilket såvål i konstnårligt som ethnographiskt hänseende lofvar en rik vinst-. Herr Kiesewetter har redan slutat sina lapp7 . låndska resor och åfven sina arbeten derösver; . N . Å 2 : ? i Christiania år således hans samling fullståndigare, ån den var i Berlin. Enligt konstnårens egna meddelande, börja de han sina vandringar i Juni1838 och sysselsatte sig i 3 år flitigt med portråttering i Sverige, Finland och Ryssland. Under denna tid tog han mera ån 300 porträtker, tills han åndtligen i en guvernements-stad i Ryssland (i Nischney Nowgorod) misslyckades med en prokuratorsfrus nåsa, hvarför han ledsnade att måla portråtter. Detta fruntimmer påstod nåmnligen att målaren i elak afsigt målat hennes nåsa för stor och derigenom gisvit några edliga spefoglar anledning att göra sig lustiga öfver henne. Förgåfves sökte målaren alt medelst perspektivens lagar bevisa sin oskuld; för en förnärmad skönhet gifves inga lagar; genom sitt inflytande i de ariStokratiska kretsarne öfvertalade hon personer, hvilka låtit porträttera sig, att återsånda s na porträtter till målaren och derjemnte straffa honom med pekuniår förlust. Då tog han portråttet af en gammal major, målade en gammal zigenerskas trasiga klåder, öfver den pråktiga uniformen och utstållde det till allmånt åskädande. Den gamla krigaren måtte hafva sett besynnerlig ut i sin qvinnoklådnad; underråttelsen om hans förvandling spridde sig också mycket fort uti staden; man kom, Såg och skrattade, men den gamle ossicern ansåg sig förolämpad. Han anklagade målaren för presidenten i general-staben och yrkade hans förvisning för lifstiden till Siberien. Han stödde sitt klagomål på det påståendet, att icke endast hans portrått blifvit karrikeradt genom zigenardrågten, utan att den ryska uniformen och ordensdekorationerna derigenom blifvit förlöjligade. Presidenten betraktade likväl icke saken från denna allvarsamma sida, utan tillerkånde målaren fullkomlig råttighet att såsom sin egendom betrakta alla sådana portråtter, som så oförväntadt återlemnades honom och att gifva dem hvilken beklådnad han behagade. Detta utslag befriade målaren ur all förlågenhet; ty hvar och en skyndade nu att inlösa silt porre EET FORDS TAND SEEDA TERESE ——