-AD ——— — — — — Det kan så vara, invände Gustaf, men det duger ej att -lägga sig tills hemma, då man år ung och rask. Och hvad tror du vål, det skulle bli af mig, om jag ståndigt blefve hemma? Jo, på sin höjd en stackars fiskare. Och tacka vill jag då att vara sjöman; man förtjenar mer och slipper åfven att slita så ondt, som fi-krarne i sina små, öppna båtar, och man kan hoppas att, om man sköter sig och år ordentlig, med tiden få en egen liten skuta att kommendera. Ser du, Anna, om det går bra för mig i år, så tånker jag att köpa skepparens sjerdedel i galeasen, som jag sar med Lhu vet att far har en sjerdedel förut — och då kan icke gerna någon annan ån jag komma ifråga att föra den. Om det då går lyckligt för mig, så köper jag kanske en hemmansdel på Fastlandet-, och så, förstår du, (hårvid slog han armen om Ånnas lif och kysste den rodnande flickans svållande låppar) ska Fi ha brölopp. Du har ju alltid önskat att I ha en ko; du skall då, om lyckan år god, få både en och flera. Skulle icke det bli bra? Eller hvad tånker du hårom? — Jo, det skulle visst mycket bli roligt; men om du nånsin kommer att kåpa någon hemmanslott, så skall du kåpa en, som ligger vid sjön. Hör du det! — Ja, det förstås, vid sjön skall den vara