Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 februari 1852, sida 2

blonda håret, de råda, svållande läpparne, de perlhvita tånderne, allt bidrog, att fångsla ens uppmärksamhet. Våxten var yppig: den tått åtsittande tröjan eller spånsen blottade väl ingenting för ögat, men dess våglika rörelser lemnade aningen desto friare spelrum. Hennes rörelser voro okonstlade, men behagsulla. Med ett ord det var en vacker flicka. Men låtom oss äfven något närmare betrakta de begge gamle dervid bordet. Den ene år en gubbe med silfverhvitt hår och skågg, hvars bruna ögon likvål stundom ungdomligt blixtra till under de buskiga ögonbrynen. Af hans, ånnu temligt bibehållna, markerade anletsdrag kan man sluta till, att gubben i yngre dagar måste haft ett, mer ån vanligt, skönt utseende; åfven kan man på ögonens och det åfriga ansigtets fårg se, att de nu silfverglånsande lockarne, i ungdomsoch mannaåren, måste varit af en alldeles motsatt fårg. Det år en reslig och bredaxlad gubbe; men man ser likvål på hela gestalten, att minst 70 år tynga på hans skuldror. Han kallas af alla, som kånna honom, styrman Sjöström. Den andre år en kort, undersåttsig karl, hvars blonda hår år något gråsprångdt, och ur hvars blå Ögon godhet och uppriktighet framlysa. Han ser ut alt vara nårmare 20 år yngre ån Sjöström (och han år det verkligen). Han heter Lars —