Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 februari 1852, sida 2

Inrikes Nyheter. Götheborg. Såsom man ser af tidningarne håller H. M. Konungen nu sör tiden nåstan dagligen statsråd, och om man åfven antoge att Majeståtets egentliga åtgörande vid de flesta ärenden nåstan uteslutande inskrånkte sig till det håga namnets undertecknande, så erfordrar endast detta mekaniska göra så mycken tid, som ett nådigt majestät, billigtvis, kan anses vara pligtigt att för sitt land och sitt folk uppoflra. Huru ock vilja begåra att majeståtet skulle finna interesse, att med nårmare uppmårksamhet följa regeringsbestyren eller att de föredragande statsråden kulle, om ålven med bästa vilja i verlden, kunna hinna med att egna någon större omsorg åt landets vig: tigare angelågenheter, då allt anseende och all makt blifvit i sjelfva regeringens hånder så centraliserade, att hela nationen måste antagas såsom fårsatt i ett sullständigt omyndighetstillstånd? Eller måste man icke komma till en sådan slutsats, då t. ex. frågan, hururuvida försvarslösa och under kringstrykande aflidna qvinspersonen Elisabeth Forslunds efterlemnade barn böra af allmänna medel underhållas eller förgås af nöd, då ingen om dem vill taga vård, måste blifva föremål sör statsrådets bepröfvade; då de stadgar som medlemmarne af frivilliga brandkorpsen uti Hedemera stad sins emellan öfverenskommit om, icke erkännas ega tillråcklig betydelse förr ån H. M. Konungen åt dem meddelat sin höga sanktion; då positivspelaren Giacomo Pontano icke kan få förevisa en dansande apkatta med mindre ån att regeringen dertill utfårdat tillståndsbref? Sädane jemnförelsevis betydelselösa och till kommunens eller lokalauktoriteternas asgörande ovilkorligt hörande omständigheter utgöra till icke ringa del föremål för regeringens omsorger, hvarigenom behandlingen af samhållets vitalfrågor ideligen undanskjutes tills dess dessa slutligen blifva aldeles bortglömda. Om derför någon gång en person, som varit eller åtminstone haft anlag för att blifva en dugligare statsman, fått intråde i konseljen, så utnåtes han rått snart till den grad derstådes med de eviga lånsmansbestyren, att han omsider förlorar både lust och sörmåga att uträtta nägot af betydenhet. Det förenade generalkonsulatet i Hamburg och Hannover tillsattes omsider i konseljen den 24 Januari med förste kabinettssekreteraren Carl Adolf Sterky. Det långa uppskofvet hårmed påstås hafva hårledt sig från vigilansen, att möjligen å denna plats bereda en retrått för den fordne gunstlingen kammarherren och kommerserådet Bernhard Emanuel Rosenblad; men då denne nu år ohjelpligen dekrepi, så blef hr Sterky den lycklige, ehuru de flesta och mest betydande handelssocieteter i riket gifvit sin förtroenderöst åt kongl. sekreteraren Theodor Willerding,