zystemet, gär underrättelsen genast till de sju distrikter, i hvilka staden är fördelad, hvarvid larmklockan samtidigt röres, så att stållet der eldsvådan utbrutit genast erfares af alla. Politiken som konversationsämne. Den franska korrespondenten för Daily Newsmeddelar eit nytt bevis på den uppmårksamhet, som Louis Bonapartes regering skånker salongslifvet i Pans: -Markisinnan d Osmond, ett legitimistiskt fruntimmer, som gifver briljanta Åreunions i sitt hus på Boulevard de la Madelaine, erhöll för kort tid sedan ett officielt tillkånnagifvande från inrikesministern derom, att regeringen icke gillade, ott politik utgjorde konversationsämnet inom zällskapslifvet. och att det vore onödigt att sysselsåtta sig med regeringens handlingar, då så många andra för konversation passande åmnen funnos. I följe deraf anmodas markisinnan att förbjuda sina gåster politiska samtal. Sedan markisinnan erhållit denna tillråttavisning, inbjöd hon endast fruntimmer till sin nåsta soirte; men herrarnes frånvaro hindrade icke sållskapet från att uttala den friaste kritik ösver regeringens handlingar och i synnerhet låto de sin harm i högljudd chorus utbryta öfver detta anfall på privatlifvet, genom dylika afskyvårda förbud. Detta ågde rum Fredagen den 16 Januari på aftonen. Följande morgon mottog markisinnan diOsmond ett bref från hr de Morny, hvari han bad henne uppgifva det af hennes landstållen, der hon hellst uppehölle sig, emedan hon gjort sitt vistande i Paris omöjligt; derjemte underråttades hon, att hon icke finge återvånda till Paris utan en uttrycklig tillåtelse af republikens president.