————————— —— ——————— lan, hvilken som en lodråt vägg tycktes resa sig mot himlen. Jag öfverraskades icke litet då jag varseblef den tyska professorn i god ro sitta på ett lavablock med ett papper framför sig på knået och blicken fåstad på kåglans topp. Jag nårmade mig honom och frågade om han icke åmnade stiga högre. Han försåkrade mig, att det icke låge det minsta af stengetsnaturen hos honom, och att han vare mycket nåjd med hvad han redan sett. Deremot meddelade han mig med flytande våltalignet, att han gjort en upptäckt. som han ansåg vara af icke ringa vigt för vetenskapen. Han gjorde mig uppmårksam på, att bergets öfversta kam, sedd från denna ståndpunkt, slutade i två tydliga spetsar, den ena något högre ån den andra. Detta, mente han, måste vara en följd af någon senare eruption, eftersom alla forntidens beskrifningar såga att den var afrundad, hvilket också dess tidigare namn Strongylå af grekiska ordet 3tporyuknI, som betyda rund, tillråckligt antyder. Detta vore ingen tom gissning, försäkrade han mig, ty Strabo säger uttryckligt, att berget fått namn efter sitt utseende. Jag meddelade nyss m:ll Sehönnemann min upptåckt, tillade han med sjelfbehag, och den tycktes interessera henne mycket. Hon gaf mig det förtråffliga rådet, att jag ge