Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 februari 1852, sida 1

— Ån ni då? hvad år då ni? frågade jag rörd. — Ack ! svarade hon med en enkelhet, som djupt rörde mig, vi åro fattigt folk, som få hjelpa hvarandra! Catharina hade stödt sig mot sin korg, och tårarne rullade ned åt hennes kinder. Engelsmannen förmådde icke långre dölja sin rörelse. Vi återse hvarandra sedan! sade han till mig, fattade sin hatt, råckte Donna Michele hjertligt handen och gick bort till Catharina. God bless you! sade han med vek röst, och i detsamma hörde jag någonting falla klingande i hennes korg. Catharina stirrade efter honom med en blandning af förfåran och öfverraskning: ofvanpå hennes korg låg en tung börs, ur hvilken guld syntes blänka; hon såg frågande på oss andra.