Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1852, sida 3

Insändt. Godt hjerta och goda grannar. A. Bror tror jag är ond på mig? h. Hvarför så? Å. Jo ser bror jag hörde att prosten sade, att bror skulle hafva yttrat, att då bror sålde Båckbyberga, så skulle borr hafva tått några tusende riksdaler mera i fall jag icke vetat om det. B. Låtom oss lemna den saken. 4. Nej ser bror det var nu så, att jag frågade bror om yttersta priset, och det sade ju bror mig? B. Visserligen; men vanligen börjar man icke med att uppgifva yttersta priset, utan man nåmner ett högre och låter så saken jemnka i hop sig; men bror uppgaf genast mitt yttersta pris och sålunda blef saken bortskåmd. 4. Ja, men jag kan försåkra bror, att allt hvad jag gjorne skedde af godt hjerta. B. Salige de som tro. Jag år ingen domare håröfver. Brors handling och dess motiver hemståller jag till den Hågste Domaren öfver oss alla. A. Ja, men sannerligen, allt har skett af god vilja och godt hjerta, det kan jag försåkra.