Vi gingo uppför en stentrappa, genom en öppen astrico, beskuggad af vinrankor, och inträdde i ett ljust, nästan prydligt rum. som bar prägeln af renlighet och vålmäga och derför gjorde ett behagligt intryck. I rummet befunno sig, utom hr Cecco, vår lilla ledsagare, tvenne fruntimmer af mycket olika utseende. Det ena var högvärt, fyllig och starkt byggd qvinna, med ett kraftfullt och vackert ansigte, och hållning som en drottning. I hvarje af hennes rörelse, i allt hvad hon företog sig, låg ett majeståt, som tycktes stå i motsågelse till hennes enkla drågt och de tarsliga omgisaingarna. Den andra var en liten smärt och fin varelse, på hvars bleka och magra ansigte lidandet tryckt sin ståmpel; hon var mycket ung, knappt tjugo år gammal, ytterst tarfligt klådd och hade ett litet barn på sina armar. Då vi inträdde genom dörren, var den sörra sysselsatt att packa något i en korg. Hon satte den genast ifrån sig, kom oss vånligt till mötes, tackade oss för den åran vi visade henne och bad oss taga plats. Ett ögonblick derefter hade hon lagt en bländande hvit duk på bordet och satt en slaska vin samt en korg yppiga fikon framför oss. Hon hälde sjelf i glasen och uppfordrade oss att dricka, på ett sått, som mången förnäm dam skulle afun