Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 februari 1852, sida 2

— Det förstås, sade han, kommendanten har en ung fru. — Nå, och hon fvertager kommendantskapet, når han icke år hår! — Både når han år hår, och vär han icke år hår, svarade sergeanten humoristiskt. — Bravissimo, mina herrar, nu åro vi hulpna! utropade jag. Kommendanten har en fru, som år van att taga kommandot. Nu år blott frågan, åt hvilken vi skola anförtro den ytterst vigtiga missionen att gå i land i denna raska militårs sållskap, för att parlamentera med frun. — Jag röstar för den åldsta och vördnadsvårdaste, sade lårftshandlaren och klappade sig på tobakspungen. — Och jag röstar för den yngsta oeh ålskvårdaste! ropade jag, i det mina blickar sökte den unga Fransmannen, och — till min stora ösverraskning såg jag, att den unga Schlesiskans blick ovillkorligen tog samma riktning. Mitt förslag blef allmånt antaget; men vi två måtte förmodligen tillhört minoriteten, ty ropet: Regaldi, Regaldi ljöd från alla sidor. (Fortsättn.)