börande dels att genom allehanda i åtskilliga tidningar införda vrängda framstållningar om tilldragelsen, söka förvilla allmånhetens omdöme om sjelfva saken, dels att genom advokatyr och söga hedrande bivägar söka förlama lagens arm var lik uppenbart som det år tillförlitligt att på sistone af denna cause celebre tillochmed höga önskningar användes för att hindra rättvisans vågskål att stå jemnt. Då dessa bemödanden imellertid misslyckades och hr Åkerstein dömdes så lindrigt att blott icke en uppenbar kränkning af tydlig lag och allmänna rättskänslan fick ega rum, förintades sedermera straflet, så mycket i vederbörandes makt stod, både i afseende a hedern och böterna och säkerligen fick mången dittills blind sina ögon öppnade vid erfarandet huru lätt lag och författningar kunna kringgås och kullkastas när en mäktig vilja så behagar. Den hr Akerstein ådömda suspensionen, hvilken i öfverensstämmelse med det enkIaste och tydligaste rattsbegrepp bort vidtaga från och med den dag då sista dom föll, fick deremot retroaktivt beräknas till halsva tiden, under hvilken hr Akerstein såsom permitterad, roat sig med hufvudstadens förlustelser, och för mistningen af kommendantslönen under den återstående permissionstiden regalerades hr Akerstein genom K. M:ts nådiga bref af den 18 Maj 1850, med en liten gratisikation af 166: 32 bko. Dertill hedrades i samma vefva hr A. med den utmärkelsen att, med förbigående af 3:ne äldre kamrater, nemligen majorerne Ouchterlony, Munck och Friesendorf, utnämnas till öfverste-löjtnant i H. M. konungens generalstab. Men ännu icke hade den kongl. nåden tillrackligt uttömt öfver hr A. sina håfvor. Den 22 Maj 1850, således under suspensionstiden, erhöll nemlihr öfverste-löjtnanten och riddaren Åkerstein K, M. nådiga uppdrag att, för inhämtande af upplysningar i åtskilliga militära ämnen, företaga en resa till Tyska Staterna, Frankrike och Italien, för hvilket ändamål vederbörande anbefalltes att af anslaget å 4:de hufvudtiteln till oförutsedda utgifter till hr A. utbetala 1000 rdr bko. Med denna summa kan man verkligen nu för tiden komma ett bra stycke och då hr A aldrig gjort sig känd för någon vetenskaplig militärisk bildning, såvida man ej dertill vill räkna hans tragi-komiska projekt till nya ridsadlar för svenska armåen, hvilket kostat staten många tusen rdr, så förmodade man att hr A. kunde med dessa 1000 rdr bko på en gång fullgöra sitt uppdrag och under en liten lusttur kring Europa svalka sitt med anledning af ofvannämnda lilla motgång i högsta domstolen något förtretade lynne. Kom så den 10 Januari 1851 med ett nytt kongl. anslag till hr A. å 1000 rdr bko och den 24 innevarande Januari anbefallde K. M. att ytterligare 2000 (säger tvåtusen) riksdaler banko skulle för berörde ändamål till hr A. anordnas. För jemnförelses skull påpekas att de som fått anslag att i utlandet inhemta handelns och industriens förhållanden för att upphjelpa oss i sådant hänseende, vanligen hugnats med några hundra rdr, att Dybeck och Holmberg få 200 rdr för att taga reda på qvarlefvorna från våra sordna frejdade tider, och att mer än ett konstnärsanslag förblifvit outveckladt af brist på medel att i främmande land få inhämta nödiga studier. Riksbankens sedelstock den 31 December 1851 uppgick till 32,395,015 rdr. Guldoch silfverfonden motsvarade 12,934,833, utöfver hvilket belopp högst 20,000,000 i sedlar få utgifvas. Skilnaden mellan närvarande sedelstocken och det tillåtna maximi-beloppet af sedlar, är således 539,818 rdr. Af generaldirektörens öfver fångelser och arbetsinråttningar i riket till K. M. afgifna berättelse, ang. 1851 års mönstringar med kronoarbetskorpsen inhemtas: att vid korpsen, som vid 1850 års mönstringar utgjordes af 1148 man, hvaraf 232 frivilliga, funnos vid mönstringstillfällena 1851 anstållde tillsammans 1234 man, hvaraf 290 frivilliga; att korpsen, som till organisation icke undergått någon förändring sedan föregående mönstring, år fortfarande indelad i 7 kompanier, hvilka under året varit förlagde å följande stållen, nemnligen: 1:a kompaniet eller soldatklassen, bestående af 184 man, vid Stråmsholms nya kanal och Hosgärdens arbetsstation; varande kompaniet sedermera sörslyttadt till Ramnås station; 2:a 3:e och 4:e kompanjorna utgörande en nå Carlsborg förlagd ba